av goda intentioner, och i närvarande stund ger nykterhetstillståndet ej anledning till allvarliga anmärkningar. Lagstiftningen är huvudsakligen inriktad på att hindra nattsuperi och hembränning. I Ulster förekommer »mattvång» om söndagen, men den dagen går »a special wiskytrain» fram och tillbaka mellan Belfast och Dublin, och full harmoni råder mellan Nord och Syd. Myndigheterna hålla strängt efter hembrännare, men ofta vaknar Paddys figthing spirit, och ordentliga drabbningar utkämpas, varvid polisen ej alltid drager det längsta strået.
Att införa spritförbud i detta frihetsälskande land vore ett mycket oklokt experiment. Irländaren har förvärvat en enastående färdighet i att trotsa dåliga lagar och brukar reagera ganska hårdhänt mot varje slag av spioneri. En »snusare» av den finska typen, som i förbudsfanatikerns ögon är »en i alldeles särskilt hög grad respektabel medborgare», skulle snart finna Irlands klimat i alldeles särskilt hög grad ohälsosamt.
EMIGRATIONEN.
Allt sedan hungeråren 1845—1846 har en ständig ström av emigranter gått till det stora landet i väster, dit keltens håg alltid stått. Emigrationen ligger irländaren så att säga i blodet. En del fly den tröstlösa fattigdomen, andra hava lockats av den frihet som ej varit dem beskärd i hemlandet. Nästan varje yngling eller ungmö har vänner och anförvanter i Amerika och kan räkna på deras bona officia. Vem kan då förtänka Pat att han gärna utbyter sina trasor mot poliskonstapelns
166
