timme på järnväg eller landsväg utan att se ruiner av slott, kloster och kyrkor. Intressanta undantag äro de runda tornen, varav ganska många återstå i orubbat yttre skick. Konsthistorien har ej lyckats fullt klargöra dessa tornbyggnaders ålder och ändamål, men den omständigheten att de vanligen äro placerade i närheten av klosterruiner låter förmoda att de blivit uppförda av munkar och tjänat såväl ecklesiastika som krigiska ändamål. Ty de fromma fäderna förstodo ej endast att fingra på radband och krucifix utan även att med svärd i hand försvara kyrkans helgade egendom. Ett högt torn av cirkulär form med ingångsporten några meter över marken bildade en idealisk utsiktspunkt, varifrån stormklockan kunde ringa ut över bygden varning mot en annalkande fara, och en fästning från vilken angriparna kunde slås tillbaka med blodiga pannor. Över 100 sådana torn eller tornruiner finnas i landet, och under de sjunde och åttonde seklen, då Irland var the Island of Saints and Scholars, spreds denna byggnadskonst till södra Europa. I Ravenna finnas ännu kvar sådana torn, som anses vara byggda av irländska munkar.
Det sorgligaste intrycket framkallas dock icke av dessa minnen från en förgången storhetstid utan av dem som bära broderkrigens prägel. I varje stad eller by får man se nakna murar av hus, som blivit sönderskjutna eller nedbrända av engelsk militär, black-and-tans, irregulars eller kanske till och med av Fristatens trupper.
172
