Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

kamelior och palmer. Huru kunna dessa bortskämda barn av söderns flora trivas i norra Europas råa klimat? Så fråga vi och man svarar oss: »Här fryser aldrig, här är julen nästan lika grön som midsommaren.»

Vi promenera fram till the Old Weir Bridge, en ruin från vikingarnas dagar, och se en liten båt staka sig fram genom forsen under det halvt raserade brovalvet.

The Meeting of the Waters är, åtminstone efter vår korta erfarenhet, Smaragdöns pärla. Men fem kilometer därifrån ligger en ohyggligt dyster och ödslig dal, Gap of Dunloe. Irland, liksom irländaren, är rik på motsatser.

Limerick,

vikingarnas gamla huvudstad och i Irlands historia åtnjutande det tendensiösa epitetet the City of the Violated Treatu (s. 35), är enligt Blacks Guidebook icke en stad för turister. Sannare ord hava aldrig skrivits.

Staden genomströmmas av Shannon, Irlands största flod, som nedanför Lough Derg bildar en serie långsträckta forsar med sammanlagt omkring 30 meters fallhöjd. Jag hade turen att sammanträffa med en tysk ingenjör, som för firman Siemens-Schuckerts räkning var sysselsatt med mätningar för ett ifrågasatt vattenkraftverk (s. 170), och gjorde i hans instruktiva sällskap en bilfärd längs floden ända upp till sjön, som ligger c:a 30 kilometer från Limerick.


195