»a man of great size and strength, stern in manners, brave and fierce», alltså vad man kallar en farlig karl. Den förorättade äkta mannen fick hjälp av andra hövdingar och angrep kvinnorövaren med en stark krigshär. Dermot måste fly till England, där han erbjöd Leinster såsom lydrike åt konung Henrik II i vederlag för en väpnad intervention i Irland.
Detta förslag var så mycket mera välkommet, som Henrik redan förut av den engelskfödde påven Hadrianus blivit uppmanad att stävja den på Irland rådande anarkien, vilken förmenades innebära en fara för landets religiösa och kulturella liv. Och så befullmäktigade Henrik Dermot att utrusta en expedition, vari hans engelska och normandiska undersåtar erhöllo nådigt tillstånd att på egen risk deltaga.
Sköna Dervorgilla, föga kunde Du ana vilka följder Dina snedsprång skulle få för Ditt fosterland!
Den första expeditionen anfördes av Dermots blivande måg Richard de Clare, vanligen känd under namnet Strongbow, samt Maurice Fitzgerald,[1] stamfader till en av Irlands mest berömda adliga ätter. Efter två års förbittrade strider var östra Irland i inkränktarnas våld, och vid Dermots död år 1171 lät Strongbow utropa sig till Leinsters konung.
Nu började Henrik tycka att resultatet överträffat hans djärvaste förväntningar och att Strongbow möjligen kunde bliva en alltför mäktig granne, varför han ansåg klokast att i spetsen för en krigshär begiva sig över till Irland, där han
- ↑ Det normandiska ordet Fitz betyder son, liksom det irländska O’ och det skotska Mac.
22
