och deras medlemmar gingo gemenligen under benämningen fenier. Några år senare uppstod en ännu mera aktivistisk fraktion, the Clan-na-Gael. De under 80-talet ofta förekommande dynamitattentaten i engelska städer voro dessa föreningars livsyttringar.
1879 bildade Parnell the National Land League, vars medlemmar upplivade the Whiteboys’ traditioner. Efter morden på Cavendish och Burke fann sig sällskapet föranlåtet att byta namn och kallade sig the National League. Mördarna tillhörde the Invincibles, en tämligen fristående fenisk fraktion, men ligan i allmänhet och Parnell i synnerhet blevo utsatta för misstankar, vilka vid undersökning visade sig obefogade.
1893 grundades av Douglas Hyde och Eoin Mac’ Neill the Gaelic League (s. 165), ett fullständigt opolitiskt samfund, som hade till uppgift att återuppliva gammal gaelisk kultur, men som längre fram ej undgick att genomsyras av revolutionära tendenser. Det samma var förhållandet med the Gaelic Athletic Association, en idrottsförening, som på sitt program satt återinförande av gaeliska spel och lekar.
1896 stiftade James Connolly the Irish Socialist Republican Party, vars mål med önskvärd tydlighet framgick av föreningens namn.
1899 stiftade Arthur Griffith the United Irishmen, som år 1905 ombildades till Irlands märkligaste revolutionära samfund, Sinn Fein.
Sinn Fein betyder: Vi själva — vi ensamma. Vi irländare skola själva återupprätta Irlands andliga och materiella kultur! Vi skola göra Irland till en
