Den här sidan har korrekturlästs
16
O wäl spritta mina tankar,
Flicka, då på dig jag ser,
Och min blick, den stela, kalla,
Mötes af en blick som ler.
Du är skön och ung och wacker,
Jag är ung — ja, jag också!...
Men det börjar blåsa bättre,
Båten börjar bättre gå.
Wågorna i fören brusa,
Winden waknar upp igen,
Och den klara solens strålar
Glada båda morgonen.
IV.
Se, hon satt hos mig i båten,
Satt just wid min sida så,
Att, fast natten wäl war dunkel,
Såg jag dock dess ögon blå.
Att dess anda sakta smekte
Mina bruna kinders hy,
Hur det war, hwad kan jag tolka?
Kanske att jag wille fly.
