Den här sidan har korrekturlästs
18
Hon har wafnat, hon har funnit
Att ej kudden lämplig war,
Och sitt wackra engla-anlet
Ledsen undandragit har.
V.
Wille nu blott stormen hwina
Öfwer wågig, wredgad sjö.
O! jag wille alltför gerna
Nu med denna flicka dö!
Men den skönsta blåa himmel
Spänner ut sin klara dag,
Flickan sitter tyst på bänken,
Tre fot derfrån sitter jag.
Dagen duger för mig icke,
Natten den är mera ljuf,
Natten om wid detta hjerta,
Hulda flicka! slumrat du.
Natten är en skön herdinna,
Blyg, men tanklös, fri och god.
Ack! om dagen har jag icke
Hwarken glädje eller mod.
