Den här sidan har korrekturlästs
28
Min tår.
I ensam qwäll jag satt och gret,
Jag gret af hjertats grund,
Det war i allmänhet en högst
Bedröflig aftonstund.
Jag tackar Gud att ingen sett
Hur ljuft och ömt jag gret,
Jag blygdes ju för menskorna
För denna mensklighet.
Men när jag tänker nu derpå,
Så ler jag gladt en gång
Och sätter mig wid bordet ner,
Att skrifwa denna sång.
