Den här sidan har korrekturlästs
38
Jag hörde i mjellhwita barmen
Dess älskande hjerta slå,
Jag slöt henne warmt om lifwet,
Och kysste och talade så:
O! såge du djupt i mitt hjerta,
Dess leende, sprittande war,
Der skönast bland känslornas blommor
Min doftande kärlek står.
O! såge du djupt i mitt hjerta,
Att friden jag redan begrof,
Att du i din warmaste kärlek,
Ej fyller min andes behof.
Att högt öfwer kärlekens kyssar
Min längtan mot himlarne går,
Att ingen — ack! ingen på jorden
Min ewiga kärlek förstår.
Att du i din blygsamma rodnad
Med blicken förledande öm,
Med kärlekens lekar och kyssar
Ej waggar min längtan i sömn. —
