Hoppa till innehållet

Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
114
FRÅN ROMANTIK TILL REALISM

äfven åtskilliga artiklar i teologiska frågor. Emellertid gjorde teologerna ännu motstånd mot läran, såsom naturligt var, då man redan klart kunde öfverskåda konsekvenserna af Hegelianismen i religiöst afseende. Splittringen af skolan i en vänster och i en höger hade redan försiggått i moderlandet, och Strauss arbete Das Leben Jesu manade de svenska teologerna till försiktighet. Den hegelska filosofiens betydelse för vår kultur ligger kanske icke minst på det teologiska området. Dels uppkom äfven hos oss en hel generation af verkligt bildade präster, som mer eller mindre symboliskt omtolkade dogmernas bokstaf och som därigenom representerade ett slags fritänkeri inom kyrkan; utåt bevarade emellertid riktningen med omsorg den traditionella kyrkobyggnaden. Att emellertid Hegelianismen äfven förberedt en öppet friare uppfattning af dogmerna visar sig några år senare.

Efter allt att döma har den hegelska filosofien under dessa år äfven gjort en högst viktig insats i den svenska filosofiens utveckling, i det att dess idéinnehåll i mångt och mycket blef bestämmande för den Boströmska filosofien, hvilken kan betecknas som en nationell Hegelianism. Boströmianismen gör också i allmänhet slut på den rena Hegelianismen i Sverige. Endast i Lund fortlefver den ända fram på åttiotalet.

Hvad Hegelianismens betydelse för litteraturen angår, så framträder denna kanske tydligast i striden angående Almqvists Det går an. Det är karakteristiskt, att Snellman, en af Almqvists afgjordaste motståndare, är svuren hegelian. Hegels uppfattning af staten och familjen kommer nämligen nu som en reaktion mot fosforismens individualistiska uppfattning af dessa frågor. Hegel framhäfver öfverallt det objektiva och traditionella och gör slut på den ensidiga subjektivismen.

Från och med sextiotalet behärskar Hegelianismen och därmed besläktade riktningar äfven landets vetenskapliga ästetik och får på denna väg småningom äfven inflytande på litteraturen och kritiken. Redan tidigare hade litteraturhistorikern Wieselgren skattat åt Hegelianismen — dock på ett rent yttre, nästan barockt sätt, visande sig i en nästan sjuklig lust att systematisera och underindela.

Malmströms artikel i Eos bildar utgångspunkten för den följande tidens reaktion mot fosforismen. Den ligger till grund