Om några ledande synpunkter genomgå Malmströms uppfattning, var det dels hans opposition mot fosforismens ensidiga ästetiserande, hvilket han uttrycker på följande sätt: Fosforismen satte med Schelling det skönas begrepp öfver det godas, dels hans ständigt betonade rädsla för dess katolska tendenser.[1] Äfven dessa åsikter äro typiska för den nya tiden, hvilken icke blott reagerade mot fosforismen utan mot ästetiserandet öfverhufvud. Redan i Hagbergs artikel hade de etiska synpunkterna varit de bestämmande; detsamma var äfven fallet för Malmström och Fryxell, men ingen har kanske så utprägladt häfdat denna ståndpunkt som C. F. Bergstedt, hvilken med både sina förtjänster och fel helt tillhör den nya tiden.
Bergstedt var född 1817. Till Uppsala kom han 1836, således strax före den stora brytningen i uppsalalifvet, som betecknas af Geijers affall, hvilket, som han själf säger, »gaf stöten till en tämligen stark reaktion mot den tidigare, ensidigt ästetiska lefnadsåskådningen, en reaktion, som sedan fortgick genom en växande benägenhet för praktisk historia och exakta studier». Bergstedt, som tillhörde Södermanland-Närikes nation, själfva »den Aftonbladistiska ormgård», om hvilken Atterbom talade, kom strax midt in i dessa strömningar. Han var god vän med Malmström (hvilken för denna krets stod som det högsta ästetiska oraklet; han har sedan utgifvit hans skrifter), studerade liksom denne de klassiska språken; 1842 blef han filosofie doktor. Han var en af stiftarna af Skandinaviska sällskapet, den första institution i Uppsala för befrämjandet af samförståndet mellan de skandinaviska länderna. Sedan han blifvit docent i grekiska, kastade han sig på sanskritstudier och företog för att fullända sig i dessa vetenskaper en vidsträckt utrikesresa 1846—1848.[2] Denna förde honom också till England, hvilket land tycktes särskildt hafva tilltalat honom, att döma efter ett yttrande i hans korta själfbiografi: »England gjorde ett djupt
- ↑ Denna senare åsikt kan förefalla egendomlig, ty icke är det många personer, som i våra dagar tro, att katolicismen skulle kunna återinföras i Sverige, och följaktligen spilles icke många ord på den saken. Malmströms åsikt är emellertid föga individuell, ty faran för katolicismens återinförande i Sverige var en i de liberala tidningarna ofta diskuterad fråga, som sög näring ur upprättandet af katolska kapellet i Stockholm, kronprinsessan Josefinas enskilda katolska gudstjänst o. s. v.
- ↑ Troligen är det hans sanskritstudier, som bidragit till hans friare uppfattning af de religiösa frågorna — eljest en sällsynthet hos hans samtida.
