Kom så de kristnas profet, Jesus af Nazareth, gående. Han stannade, betraktade hunden några ögonblick och yttrade: tänderna äro hvita som perlor.
Vid dessa ord glödde de kringståendes hjärtan, som ostron i en koleld’.»
Almqvists skrifter äro mer än de flestes otadliga från moralens synpunkt. Vi hafva sett, att han med djuriskhet icke alls förstår den lägsta, utan en af de högsta formerna i människans själslif: förmågan att af instinkt, utan yttre pådrifning, uppfylla det högsta. Ett ställe, som man brukar anföra såsom bevis på hans dåliga moral, är Richard Furumos berättelse om Magdalena, hvilken han nedstörtar i forsen, då han hör henne, den fallna kvinnan, sjunga en af sina forna fromma visor. Här, säger man, gifver den dämoniske Almqvist en förtäckt uppmaning till mord. Men det är icke så. Med lika rätt kunde man säga, att Jesus med uttrycket: hvilken som förargar en af dessa små, honom vore bättre att en kvarnsten vore bunden om hans hals och han nedkastades i hafvets djup, uppmanat människorna att i ett liknande fall begå ett mord. Det vore emellertid en uppfattning som stode i den skarpaste strid med hans öfriga läror. För att fullt förstå en författare, bör man framför allt lägga märke till den stämning, som behärskar honom i det ögonblick han talar. Både Jesus och Almqvist tala under intryck af en stark känsla och söka, den ene i en scen, den andre i en maxim, så åskådligt som möjligt uttrycka en viss tanke, hvilken de därför också drifva till sin spets och gifva en rent parodoxal form. Och den tanke, som Almqvist här uttrycker, är kanske exalterad — men den är äkta kristlig, och rätt förstådd innehåller den väl en riktig moral: bättre att människan döden dör, än att hon framsläpar ett lastbart och uselt lif. Af liknande art äro vanligen alla de anmärkningar, som riktas mot moraliteten i Almqvists skrifter.
Bibliografi. Lysander, A. Th. C. J. L. Almqvist, karakters- och lefnadsteckning, Lund 1878. — Ahnfelt, A. C. J. L. Almqvist, Stockholm 1876. — Sylwan, O. Svensk litteratur vid adertonhundratalets midt. Göteborg 1903. — Bergholm, A. H. Studier öfver C. J. L. Almqvist, Helsingfors 1902. — Key, Ellen, Sveriges modernaste diktare, Carl Jonas Ludvig Almqvist. Ord och Bild 1894.
