utbredning i landet, ty Ryssland var själfva härden för reaktionen. Därtill kommo sympatierna för det undertryckta Polen, hvilka ökade hatet till arffienden. Under Krimkriget växte naturligen upphetsningen, enär man hvarje ögonblick kunde vänta att Sverige, trots sin neutralitetsförklaring, skulle komma att inblandas i kriget, ett antagande så mycket naturligare, som strax före krigets utbrott tvistigheter angående de norska lappbetenas gränser uppstått mellan Sverige och Ryssland. Också är hatet mot Ryssland och tanken på revansch för 1809 års krig ett stående tema i denna tids diktning.
Ett annat ämne, som spelar en stor roll i tidens diktning, är Skandinavismen, hvilken omkring början af fyrtiotalet blef en rörelse af betydenhet i de tre nordiska länderna. Den hade emellertid redan då anor. Dess början går tillbaka till slutet af sjuttonhundratalet, och den utgör en speciell vidare utveckling af den allmänna nationalitetsrörelsen. En af de första svenska skalder, som sjöng för ett närmande mellan danskar och svenskar, var Franzén. En mäktig föreningspunkt funno dessa sträfvanden snart i besjungandet af fornnordiska ämnen, hvilket inleddes af Oehlenschläger och fortsattes af Ling, Tegnér m. fl.
Ett utslag af denna förbrödringsstämning var det äfven, då Tegnér 1829 i Lunds domkyrka fästade lagerkransen på Oehlenschlägers hufvud och yttrade de bevingade orden: »Söndringens tid är förbi».
Men det var först sedan studenterna värmts af broderlighetstankar, som det kom lif i rörelsen. Det är studenterna som bära denna tids skandinavism, och det var studenttågen, som spridde idéen i vida kretsar och tvingade äfven de olika ländernas regeringar att taga hänsyn till densamma.
Naturligt nog började »förbrödringen», såsom man uttryckte sig, mellan Köpenhamns och Lunds studenter. Det var en tillfällighet, som gaf anledning till det första närmandet. Vintern 1837—1838 lade sig nämligen isen i Sundet, och ovetande om hvarandras uppsåt hade en skara studenter från Lund och en annan från Köpenhamn begifvit sig ut på densamma för att gästa bröderna på andra sidan. De båda flockarne möttes på halfva vägen. Så länge isen blef liggande, företogos liknande utflykter af smärre sällskap, och dessa ömsesidiga besök föranledde en inbjudning till Köpenhamns studenter att nästa vår bevista doktorspromotionen i Lund.
