Hoppa till innehållet

Sida:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
286
ROMANEN

och moral i skildringen. Härtill bidrog mycket, att hon kom bort från Böklin och i stället gjorde tvenne nya bekantskaper. Den ene var Geijer, hvar djupa och manliga ande gjorde ett befriande intryck på henne. Den andra var grefvinnan Stina Sommerhjelm, född Lewenhaupt. »Hon är en mycket egen slags människa,» säger Fredrika om henne. »Det kraftiga sunda förnuft, den enkelhet, som tillhör folket, och det högvälborna, som tillhör en hög rang eller kanske snarare vissa släkter inom samhällslifvets högsta sfär, är på ett märkvärdigt sätt förenadt hos henne … Hon afskyr metafysik och öfver hufvud alla invecklade reflexioner … Förmår man henne att läsa något sådant, blir hon ifrig, ond, uppgifven. I sina egna talesätt eller med ett ordspråk återger hon dock en annan gång törhända just den sanning, hon ej ville eller kunde fatta i den filosofiska dräkten.» Mycket af fröken Greta (i Presidentens döttrar och fortsättningen Nina) går tillbaka till grefvinnan; och detsamma gäller väl äfven Ma chère mère i Grannarne, en karaktär som i hvarje fall är fotad på de berättelser, som grefvinnnan föredrog för Fredrika om sina far- och mormödrar. På sensommaren 1835 följde Fredrika den praktiska och originella väninnan till hennes gods Tomb i Norge, och det var där, som hon skref Grannarne.

Om hon i detta arbete lyckats åstadkomma en synnerligen god roman, hvilken ännu i våra dagar låter läsa sig med nöje och i hvilken de brister, som nu en gång äro oskiljaktiga från hennes manér, ovanligt litet framträda, beror detta icke minst därpå, att hon valt den enklast möjliga af alla berättelseformer, nämligen brefvet, och att kompositionen följaktligen är så lös, att den icke lägger svårigheter i vägen för henne. De händelser, som binda de olika situationerna tillsammans, äro nämligen helt enkelt följande: en femtioårig läkare har vårdat en fattig musiklärarinna under en svårare sjukdom. Han förälskar sig i henne och anhåller om hennes hand, och hon följer honom till den lilla småstad i Småland, utanför hvilken han bor. Här gör Franciska (sådant är den unga fruns namn) bekantskap med många nya personer, hennes grannar; i bref till en väninna beskrifver hon deras utseende, karaktär och alla de små och stora händelser, hvilka tilldraga sig i deras familjer. Detta är allt; men de porträtt, hon tecknar, äro nästan utan undan-