behärska sig. Vek, känslig och retlig som en kvinna, längtade han ständigt efter det nya, kunde aldrig uthärda med samma arbete och dref därför från den ena sysselsättningen till den andra, från det ena partiet till det motsatta, tills han slutligen hamnade bland en krets, som han knappast någonsin ansåg sig jämboren och där han aldrig kunde finna trefnad, han som ständigt drömde sig bland la haute volée och som, när han icke längre i verkligheten hade tillfälle att vandra i hoftrapporna, alltjämt gjorde det i sin fantasi.
Liberal i djupare mening är han icke. Han intager en mellanställning mellan gammalt och nytt. Hans kritik är ofta hvass, men vanligen fångas han för mycket af tingens yttersidor — han var alltid »dupe af maktens purpur», af det personliga. Hans positiva reformförslag äro nästan utan undantag opraktiska, doktrinära och taga icke tillräckligt hänsyn till den föreliggande situationen, och samtidigt är han alltför mycket bunden vid det gamla för att någonsin taga steget tillräckligt långt ut. Trots alla dessa brister har Crusenstolpe spelat en viss roll och detta redan genom sin personlighet, genom den romantik som ständigt strålade omkring honom, och ännu mera genom den pikanta framställningsform, i hvilken han förstod att kläda sina tankar. Med hvilken beundran, blandad med tadel, talade ännu icke generationerna från sextio- och sjuttiotalet om honom.
*
Magnus Jakob Crusenstolpe var född i Jönköping, hvarest fadern var assessor, år 1795. Till hans tidigaste och käraste barndomsminnen hörde besöken hos farfadern, och han sörjde djupt dennes död, hvilken inträffade år 1805. Den gamle hade ett långt och skiftesrikt lif bakom sig. Under Adolf Fredrik hade han stått högt i gunst och adlats; Gustaf den tredje misstänkte honom däremot såsom frihetsvän och inblandad i de Pechlinska stämplingarne, hvarför han lät afsätta honom från assessoratet. På sin tid hade således Magnus Corin (sådant var hans namn före adlandet) varit ett stycke af en »rabulist», och hans umgänge har säkerligen icke varit utan inflytande på sonsonens politiska åskådningssätt. Farfadern berättade mångt och
