dömer honom icke längre, man beklagar honom, beklagar att han kommit på felaktig plats i lifvet.
Ty Crusenstolpe var icke politiker. Han saknade den nyktra uppfattning af realiteten, den klarhet och kyla, hvilka äro nödvändiga för att bedöma en situation, det rationella skarpsinne, utan hvilket ingen tränger in till en saks kärnpunkt och förstår att välja medlen till dess förverkligande. Ingen var mindre än han skapad att genomskåda något så abstrakt som ett inveckladt samhällsmaskineri. »Jag var dupe af hela systemet,» säger han, med anspelning på sitt förhållande till kamarillan, »allt visade sig för mig i en förtrollad dager.» Han var det icke endast då — han var det alltid. Och konsekvent i sitt handlingssätt blef han därför icke heller, förrän han afskurit alla broar och endast hade en väg framför sig, på hvilken han kunde gå.
I djupare mening kan man icke heller tala om politisk uppfattning hos honom. Han är stämningspolitiker och såsom sådan ledes han långt mindre af principer och klara tankar än af tillfälliga hugskott, och framför allt af de personer, som omgåfvo honom. Därför leder han heller icke tiden, han endast speglar densamma.
Däremot är han en verklig konstnärsnatur, lättrörlig och fantasirik — olyckan är endast den, att han fördes in på en art af skriftställeri, hvilken icke passade för hans naturell: det historiskt politiska. En politisk skriftställare måste nämligen själf vara ett stycke af en politiker, han måste kallt och lugnt kunna bedöma personer och saklägen — låt så vara att han saknar den taktiska begåfning, utan hvilken ingen kan göra politik. Men Crusenstolpe saknar kritik, skillnaden mellan dikt och verklighet går aldrig upp för honom. Hans uppfattning af lifvet är allt för romanesk. Blanche berättar i sin minnesbild af honom en historia, som i detta afseende är mycket karakteristisk. En bekant omtalade en dag för Crusenstolpe, att han sett två beslöjade fruntimmer hos excellensen Rosenblad, d. v. justitieministern. »Två beslöjade fruntimmer,» upprepade Crusenstolpe med vidgade ögon, pannan i moln, blixten redan laddad. Någon tid därefter såg man i ett af hans arbeten uppträda två beslöjade damer hos samma excellens, men med tråden till den underligaste historia, dykande ned till bottnen af himmelen vet hvilken dynastisk hemlighet. När man efteråt
