8
med några landsmän på Taddis. Plötsligt hördes ett väldigt buller utanför, och Hjärne såsom den yngste i laget skickades ut för att läsa telegrammet på »Haakens knut». När han kom tillbaka med budskapet om den stora majoriteten för reformen, bröto norrlänningarna genast upp och vandrade dystra i hågen genom salen, medan de andra studenterna triumferade och sjöngo till segerns ära. Det blev sedan illumination och fest på alla nationssalar, utom på Norrlands; Hjärne vandrade alltså bort och jublade den natten med värmlänningar och stockholmare.
Hjärnes studentår ägnades emellertid i främsta rummet åt ett intensivt och i hög grad mångsidigt studiearbete. Hans första, och aldrig någonsin glömda, kärlek var härvid de klassiska språken, särskilt grekiskan. Professorn i detta ämne, den för sin originalitet bekante Johan Spongberg, som ej alltför högt uppskattade sina lärjungars förståndsgåvor, brukade avråda dem från att i sin studiekurs upptaga Platon och av Thukydides mer än en mindre del. Men Hjärne drevs av sin ungdomliga kunskapstörst till att fördjupa sig i dem helt, och han gjorde det med det resultatet, att väl av alla författare inga torde ha verkat så befruktande på hela Hjärnes vetenskapliga utbildning och åskådning som dessa två heroer från det vetenskapliga tänkan-
