Hoppa till innehållet

Sida:Jacobson Harald Hjärne 1922.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11

vår egen historias råmärken; i de minnesord, han ägnade denne sin närmaste företrädare vid sitt eget tillträde till professuren, förklarade han sig skola »skatta det högt, om det en gång kan sägas, att jag åtminstone icke alltför mycket låtit en sådan inom sitt område universellt anlagd tradition förfalla».

Frukten av Hjärnes studier blev en i maj 1871 avlagd filosofie kandidat-examen med högsta betyget i alla i examen ingående ämnen med undantag av filosofi. Ett år senare (1872) disputerade Hjärne pro gradu och promoverades som primus till filosofie doktor 31 maj 1872; bland de till nära ett hundratal uppgående män, som vid samma tillfälle mottogo den akademiska lagern, funnos även många andra, som gjort vackra insatser i svenskt kulturliv, t. ex. Oscar Alin, Carl Axel Brolén, Erik Burman, Leonard Bygdén, Axel Erdmann, Fredrik Fehr, Reinhold Geijer, Hjalmar Stolpe. Några dagar efter promotionen följde förordnande för Hjärne som docent i historia (4 juni 1872).

Då utkomstmöjligheterna för en ung akademisk lärare emellertid visade sig alltför ringa, fann sig Hjärne föranlåten att under hösten 1872 åtaga sig lektorsvikariat i latin och franska vid Uppsala elementarläroverk för C. D. af Wirsén, och följande år (1873) lämnade han Uppsala och sin docentur för att under några terminer verka