II.
Hjärne som universitetslärare.
BAKOM de yttre konturerna av Hjärnes liv, som i det föregående uppdragits, döljer sig en livsgärning, som hör till de betydelsefullaste inom svenskt kulturliv under senare tid: universitetslärarens, historieskrivarens, politikerns. I själva verket äro dessa sidor av hans verksamhet så intimt förenade, att en sträng boskillnad eller inbördes gradering dem emellan svårligen kan göras. Att det centrala och varaktigaste i hans livs arbete dock är vad han verkat som den historiska vetenskapens målsman vid Uppsala universitet under mer än ett fjärdedels århundrade, därom torde knappast råda något tvivel. Hans efterträdare i ämbetet, Ludvig Stavenow, har fällt det omdömet, att Hjärne såsom akademisk lärare säkerligen varit i sitt fack den ypperste Sverige ägt. Det är också denna bild, som först tränger sig fram, när man söker återkalla hans minne.
Den allmänföreställning av en professor, som en äldre generation företrädesvis bevarat från sin universitetstid, är säkerligen professorn som tentator och examinator. Det var i tentamen,
