forskning på det området också krävde språklig forskning på samma fält, eftersom det inte kunde få vara tal om annat än förstahandsmaterial inom vetenskapen.
Resultatet av Hjärnes lärarverksamhet kan utan överdrift betecknas som glänsande. Ingen torde kunna jäva det omdömet, att under hans professorstid de historiska studierna vid Uppsala universitet blomstrade upp såsom aldrig tillförne. Under hans ledning utbildades ett flertal av våra nuvarande historiker och tillkommo en mångfald avhandlingar av ofta mycket hög rang. Jämförda med föregående tiders genomsnittsavhandlingar visa de i sin helhet en ansenlig höjning av den vetenskapliga standarden, icke blott vad det yttre omfånget angår, utan, och framför allt, till kvaliteten, med hänsyn till grundlig källforskning och kritik och förmågan av ämnets mångsidiga belysning. Det har sagts, att Hjärne val mycket inriktade sina lärjungars intresse på diplomatiska ämnen; sant är, att dylika ämnen giva rikare impulser till det blickens riktande utöver den inhemska historiens råmärken, vilket Hjärne ständigt inskärpte, och att själva källmaterialets beskaffenhet hos de diplomatiska ämnena särskilt för en nybörjare erbjuder större lätthet än när det gäller den inre historiens mångskiftande företeelser. Men å andra sidan får icke förbises, att även den sistnämnda haft många
