tetets aula, utlyst från konservativt håll för att ge sin anslutning till regeringens förslag på urtima riksdagen 1892, framkom med ett tillägg, gående ut på ett anbud om de av honom omhuldade reformerna, blev han avvisad och hans förslag förkastat.
Större framgång hade Hjärne några dagar därefter. På ett av Uppsala rösträttsförening anordnat protestmöte mot urtima riksdagen (9 okt. 1892) med inledningsföredrag av Hjalmar Branting uppträdde Hjärne med ett märkligt föredrag (under titeln »Rösträtt och värnplikt» tryckt i den av honom utgivna serien »Svenska spörsmål»), varigenom han fullständigt omstämde församlingen och fick den att antaga en resolution, som icke blott betecknade det föreliggande värnpliktsförslaget (med 90 dagars övning) som en halvhetsåtgärd utan även hänvisade den till följande år beramade s. k. folkriksdagen att med sitt strävande efter allmän rösträtt förbinda kravet på allmän värnplikt med ettårig övningstid.
Rörelsen för »försvar och reformer» hade sålunda givit Hjärne anledning förmoda, att han snarare hos vänstern än hos högern kunde påräkna stöd för sina strävanden. Till detta bidrog också den ställning han mer och mer fann sig böra intaga i den norska frågan.
Hjärnes första mera uppmärksammade inlägg i den norska frågan framkom i samband med
