eftermiddagen, och det blef en otvungen bal, hvars deltagare utgjordes af ungt folk af handelsklassen med sina damer, äfvensom af gamle konsul With, som hade mycket roligt.
Då det icke skulle bli någon bröllopsresa, hade man med de närmaste kommit öfverens om att brudparet klockan half ett skulle försvinna i all tysthet och fara hem utan att göra något afbrott i den glada festen. Och ju längre det led på kvällen, desto oroligare blef Törres, som emellertid dansade ifrigare än någon annan. Men i själfva värket gaf han akt på hvarje minut som gick och viste alltid hvar bruden var, fastän han icke dansade med henne.
Och hon å sin sida hade blifvit så rädd för det upprörda sinnestillstånd, hvari hon såg att Törres befann sig, att hon redan förrän tiden var inne, bad sin man se efter vagnen. Nu fruktade hon mindre att vara på tumanhand med Jessen än tillsammans med Törres Wold i det stora sällskapet.
Hennes man hade också stykt sitt mod så grundligt, att han ständigt smålog och hans ögon sågo helt små ut, medan han med trögt målföre och slug min gång på gång upprepade:
— Hejsan, mina damer, alt är betaladt!
Någonting annat sade han icke häller åt sin lilla hustru; men vagnen hade kommit, och hon smög sig ut ur salen, utan att någon märkte det.
Men Törres viste det, och hans oro ökades, medan hon var uppe och tog på sig sina öfverplagg. Han var till hälften inne i salen och till hälften ute i farstun, dit dörrarne för värmens
