Törres slog igen dörren och ropade ursinnigt åt kusken:
— Kör på!
Och likasom om hans lidelse hade återvärkat på hästarne, rykte de till, och brudparets vagn rullade ljudlöst bort på de mjuka, vaggande ressårerna.
Men Törres störtade in igen, satte ny fart i balen, dansade och drack ända till ljusa morgonen.
XIV.
Då Törres vaknade följande morgon, hade han först en obehaglig känsla af att han åter hade blottstält sig genom en ny skandal.
Men då nattens dimmor småningom skingrades, och sakerna framstodo i sitt rätta sammanhang, insåg han till sin stora glädje att ingenting farligt hade händt, åtminstone ingenting värre än att det snart skulle glömmas likasom ett öfverdådigt skämt.
Men han darrade vid tanken på huru nära han hade varit att stiga in i brudparets vagn. Han satt länge i sängen och tänkte.
Och han kom till den slutsatsen att det farliga hos kvinnorna är det att de äro alldeles oumbärliga. Ingen beräkning är säker, där de äro med.
Nu hade han sin långa plan så klart utstakad, så fast besluten. Genom flere månaders uthållighet och omtänksamhet hade han knutit den
