54
Om fröken Thorsen någon gång lade sig till litet grannlåter och dylikt, så var det inte så farligt. Törres unnade henne det gärna; därför att hon rar så nätt och söt. Och han fick alt mera lust på denna fina leksak.
Sålunda förflöt det första året i staden för Törres Wold. Då det åter blef höst med långa kvällar, började han en kurs i dubbel bokföring för mera försigkomna elever.
Hans kapital hade nu ökats så mycket att han kunde låna ett par hundra kronor mot hög procent åt de små uppköparene och ägghandlarene, som betalade ränta per vecka. Det var en god affär, men den måste bedrifvas i smyg, hälst om söndagen, då han var ledig. I någon bank vågade han icke placera penningarna för att icke väcka misstankar.
Men i andra afseenden hade han just icke kommit längre. Fastän han hade namn om sig att vara god säljare, och fastän damerna gärna läto betjäna sig af honom samt fru Knudsen hade höjt hans lön, så kom han henne dock icke närmare. Hon var det finaste fruntimmer han kände, inte en sådan docka som fröken Thorsen, men fin i sitt väsende, samt stilla och öfverlägsen.
Men herr Jessen vakade öfver skatten likasom öfver räkenskaperna. En känsla af att bondpojken kanske ändå kunde bli farlig hade börjat oroa honom, och han blef alt mera nogräknad i de minsta småsaker. Törres skulle icke få komma en enda linje högre än han önskade.
Därför var herr Jessen också mera älskvärd mot fröken Thorsen, ty äfven där tykte han att
