oförståndig husmor frågade sin man hvarifrån en sådan bokhållare kunde få pengar, svarade denne i affärsmässig ton: Unge Wold är ovanligt duglig; bankodirektören intresserar sig för honom.
Emellertid hade Törres ingen enda dag försummat att taga ur penninglådan. Han insåg att det var klokast att alltid låta någonting försvinna, och då han tog för sig sin del, gjorde han först en beräkning af dagens inkomst och där efter rättade han sig.
Men efter den stora segern tog han icke blott sin egen andel utan behöll äfven det som han kunde tänka att herr Jessen förut hade tagit, och detta blef under den stegrade omsättningen, som var hans egen förtjänst, icke så litet hvarje dag.
Han arbetade ifrigare än någonsin, och hans lycka gjorde honom nästan yr i hufvudet. Alt hvad han hade drömt om gick i fullbordan; han hade nästan inga planer mera, därför att det gick så fort; hans penningar ökades för hvarje dag, och han var förtjust i sin lilla vackra leksak. Äfven fröken Thorsen, som strålade af lycka, lockade kunder till butiken. Betjäningen måste ökas och nya varor anskaffas.
Konkurrensen mellan Wold hos Knudsen och Jessen hos Brandt intresserade snart hela staden, och damerna disputerade om de båda butikerna, då de råkades.
Af den klumpige bondgossen, som för två år sedan kom till staden, återstod nu icke annat än det breda och kraftfulla, såväl i figuren som i rösten och sättet. Lifvet låg nu öppet för honom, staden föreföll honom redan till hälften eröfrad;
