I nästa ögonblick omfamnade och kysste jag henne i vild förtjusning. »Bessie! Bessie! Bessie!» var allt hvad jag kunde säga; hon både gret och skrattade på en gåug, och vi följdes derpå åt in i förmaket; bredvid kaminen stod en liten tre års pojke, klädd i ylleblus och vida byxor.
»Det är min lilla gosse,» sade Bessie.
»Ni är då gift, kära Bessie?»
»Ja, för snart fem år sedan, med kusken Robert Leaven, och jag har, utom Robert der, en liten flicka, som jag har kristnat till Jane.»
»Ni bor då inte mer vid Gateshead?»
»Jo, jag bor i portvaktarstugan; den gamla portvaktaren är död.»
»Nå, och huru må de alla der borta? Tala med mig om dem, Bessie; men sitt ned först, och du lilla Robert, vill du inte komma och sitta i knä hos mig?» Men Robert föredrog att smyga sig till sin mor.
»Ni har just inte blifvit synnerligt lång eller fet, miss Jane,» fortfor mr Leaven. »De måtte inte ha födt er så särdeles väl här i skolan. Miss Elisa är ett helt hufvud längre än ni, och miss Georgina är dubbelt så fet.»
»Georgina är väl vacker, kan jag tro?»
»Ja, mycket. Hon vistades sistlidna vintern i London med sin mamma och väckte der mycket uppseende. En ung lord blef kär i henne, men hans slägtingar voro emot partiet, och då — hvad tror ni väl? — kommo han och miss Georgina öfverens om att rymma sin väg, men de blefvo ertappade. Det var miss Elisa som förrådde dem; jag tror, att hon var svartsjuk på systern. Och nu lefva de begge systrarna som hund och katt tillsammans; de gräla och kifvas oupphörligt med hvarandra.»
»Och huru är det med John Reed?»
»Åh, med honom är det inte så bra som modern skulle ha önskat. Han for till universitet, och der blef han kuggad, såsom jag tror att de kalla det. Se’n ville hans morbröder, att han skulle studera lagen och bli advokat, men han är en så lättsinnig ung man, att det förmodligen aldrig blir något godt af honom.»
»Huru ser han ut?»
