Sida:Jane Eyre (sv).djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
236
jane eyre.

står i intimt förbund med sjelfva Hin Onde. Jag såg en kringstrykande zigenerska, ingenting annat; hon begagnade det gamla, vanliga, utnötta sättet att spå i händer och sade mig hvad dylikt folk vanligen plägar säga. Min nyck är nu tillfredsstäld, och min tanke är nu den, att mr Eshton skulle göra bäst i att sätta henne i stocken i morgon, såsom han nyss hotade.»

Miss Ingram tog en bok, lutade sig tillbaka i sin stol och afböjde sålunda allt vidare samtal. Jag betraktade henne nära en half timme, och under hela denna tid vände hon ej enda gång om bladet, och hennes ansigte blef för hvarje ögonblick allt mera dystert och misslynt. Hon hade skenbarligen icke hört någonting till sin fördel, och af hennes långa anfall af dysterhet och tystlåtenhet slöt jag, att hon, i trots af sin yttrade likgiltighet, fäste mer än tillbörlig vigt vid de uppenbarelser hon erhållit.

Emellertid förklarade Mary Ingram samt Amy och Louise Eshton, att de ej vågade gå allena, men skulle gerna vilja försöka sin lycka. En underhandling öppnades nu medelst Sam, och efter mycket springande fram och tillbaka gaf ändtligen Sibyllan med stor svårighet den tillåtelsen, att de tre unga damerna gemensamt skulle få göra henne sin uppvaktning.

Deras besök aflopp ej lika lugnt som Blanche Ingrams: vi hörde hysteriska fnittranden och små skrik utgå från biblioteket, och efter omkring tjugu minuter slogo de dörren på vid gafvel och kommo genom förstugan, som om de varit skrämda från förståndet.

»Det står aldrig rätt till!» ropade de med en mun. »Hon berättade oss sådana saker! Hon vet allt hvad som händt oss!» och med dessa ord sjönko de andlösa ned på de olika platser, som herrarne skyndade att bereda dem.

Ombedda om en närmare förklaring, berättade flickorna att spåqvinnan omtalat för dem hvad de sagt och gjort då de voro små barn: beskrifvit böcker och nipper, som de hade hemma i sina sängkammare; minnen, som en mängd olika anförvandter hade gifvit dem; och de försäkrade, att hon äfven gissat deras tankar och hviskat i hvarderas öra namnet på den person de mest af alla tyckte om, samt äfven sagt dem hvad de helst önskade.