kunna helt och hållet frikänna henne derifrån. Lärarinnorna omfamnade och kysste mig, och ett sorl af glädje lopp genom kamraternas led.
På detta sätt befriad från en tryckande börda, började jag från denna stund att arbeta med alla mina krafter; jag beslöt att bana mig väg genom alla hinder. Jag arbetade ifrigt, och min framgång svarade mot mina bemödanden. Mitt minne, af naturen ej särdeles godt, förbättrades genom öfning; mitt förstånd skärptes, och inom ett par veckor blef jag uppflyttad i en högre klass; inom mindre än två månader fick jag börja att läsa fransyska och lära mig rita. På samma dag lärde jag mig de två första tempora af verbet Être och gjorde utkast till min första hydda, hvars väggar likväl i snedhet täflade med det lutande tornet i Pisa. Då jag denna afton gick till hvila, glömde jag att i inbillningen tillreda den kräsliga qvällsvard af varm potatis eller färskt hvetebröd med mjölk, hvarmed jag annars vanligen plägade förnöja min hunger. Jag lefde nu i stället blott på åskådandet af herrliga målningar, hvilka jag tyckte mig se i mörkret; och alla voro de mina händers verk: på fri hand målade träd och bygnader, pittoreska klippor och ruiner, grupper af betande boskap, sköna fjärilar fladdrande kring halfutspruckna törnrosknoppar, foglar med mogna körsbär i näbben, en kungsfogels bo med de små perllika äggen, omviradt med slingrande murgrön. Jag funderade äfven på huruvida jag möjligen någonsin skulle blifva nog skicklig för att kunna flytande öfversätta en liten fransysk bok, som madame Pierrot samma dag hade visat mig; men innan jag hunnit att tillfredsställande lösa detta problem, öfverraskades jag af den ljufva sömnen.
Visligen har Salomo sagt i Ordspråks-Boken: »Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.»
Jag skulle ej velat utbyta Lowood med alla dess försakelser mot Gateshead och dess dagliga öfverflöd.
NIONDE KAPITLET.
Men försakelserna eller rättare sagdt svårigheterna vid
Lowood minskades allt mer och mer. Våren nalkades
