24
stensernas eviga kretslopp. Och då morgonsolen höjde sig öfver horisonten, då fanns det i denna värld en helig och allvis varelse, som icke vidare var underkastad återfödelsens lagar, då hade prins Siddhārtha blifvit en Buddha, en upplyst. Enligt traditionen var han vid denna tid 36 år gammal, och sju år hade förgått efter hans flykt från hemmet.
En tid ännu stannade den helige kvar i Uruvelā under ytterligare begrundande af de högsta sanningarna. Under dessa veckor inställde sig nya tvifvel — skulle han väl behålla den vishet, han efter så svåra strider tillkämpat sig, för sig själf, eller skulle han förkunna den för världen? Skulle väl en i synder och lustar försänkt mänsklighet kunna föras in på förlossningens väg, eller skulle de blott besvara hans förkunnelse med spott och spe? Till sist visade han dock dessa tvifvel ifrån sig och beslöt att uppenbara för världen vägen till frälsning ur lidande och död. En gammal text berättar om hans första predikan följande: “nu fick den ärevördige följande tanke: ’för hvem skall jag väl först förkunna denna min lära, hvem skall fort kunna tillägna sig läran? Och den ärevördige tänkte så här: denne Alāra Kālāma[1] är en vis man, han är lärd, förståndig och har länge varit nästan fri från begärelser. Om jag nu skulle allra först förkunna min lära för Alāra Kālāma; han skall fort kunna tillägna sig läran.’ Men en osynlig gud sade till den ärevördige: ’högtärade, för sju dagar sedan dog Alāra Kālāma’. Och den äre-
- ↑ Alara Kalama och den strax efteråt omtalade Uddaka Ramaputta voro de båda lärare, som Buddha besökte kort efter flykten från Kapilavastu.
