26
tilltalade honom med följande ord: ’min vän, du måste förvisso ha bragt dina sinnen till frid, ty ditt ansikte är klart och strålande. Säg mig, vän, i hvems namn har du blifvit munk, hvem är din mästare, hvilkens lära bekänner du dig till?’ Då svarade den ärevördige asketen Upaka med följande strofer:
’Jag är den högste, allvise, ej mera
kan världen och dess åtrå vid mig klibba,
allt har jag lämnat, löst från onda lustar
jag vunnit insikt själf — ej lärt af andra.
Jag känner ingen mästare,
och ingen finns, som är mig lik,
ej ens i höge gudars värld
finns någon, som kan likna mig.
På jorden ensam helig jag
bland mästare den främste är,
blott jag den sanna kunskap nått,
min själ har funnit salig frid.
I Kasistaden[1] grunden jag till andens rike lägga skall,
med trummodån ur dödens sömn en syndfull värld jag väcker upp’.
Asketen svarade: ’Du, o vän, utgifver dig således för att vara en helig, oöfverträfflig segrare?’
Buddha svarade:
’Den liknar mig, som segrare man kallar,
som grundligt hvarje lidelse har kufvat,
se, jag besegrat alla onda lustar,
och därför mig som segrare man hälsar’.
Då asketen Upaka hört detta, sade han: ’min vän, kanhända har du rätt’, skakade på hufvudet och gick bort en annan väg.
Men den ärevördige vandrade vidare från ort till
- ↑ Benares.
