4
som man blott sällan vågat öfverskrida, omger denna väldiga bergskedja det indiska landet i norr, och mer än allt annat har väl Himālaya förtjänsten eller skulden däraf, att Indien helt blifvit en värld för sig, där en afdelning af den ariska rasen, sedan den väl en gång öfverskridit skiljomuren, i afskildhet från sina stamfränder utvecklat sig till ett folk med en af de mest egenartade och fulländade kulturer, som världshistorien känner. Här fostrades en folkstam, hvars dådlöshet blifvit ett ordspråk, och om hvilken de flesta af Västerlandets människor kanske anse sig känna allt, när de tro sig veta, att den suckat och alltjämt suckar under förbannelsen af tusenåriga samhällsinstitutioner, som för alltid och oföränderligt döma trälen att blifva träl och herremannen herre, som icke medgifva någon förflyttning vare sig uppåt eller nedåt. Här finnes ingen förändring, ingen utveckling, endast stillastående. För ingen har det ännu lyckats att lyfta oket från dessa olyckligas axlar, icke ens för den man, hvars namn läses på denna lilla boks titelblad. Ty för det stora flertalet torde väl Buddha framstå som en andlig och social reformator, hvars reformarbete i grund misslyckats — åtminstone inom hans eget lands gränser. Låtom oss genom dessa blad följa hans lif och verksamhet och se, i hvad mån detta betraktelsesätt kan vara riktigt.
Indien har så godt som alltid varit deladt i småriken. Bland dess folk har blott någon enstaka gång uppstått en härskarenatur, som förmått samla de skingrade, förena de splittrade och grundlägga ett rike, sträckande sig öfver en större del af Indiens väldiga område. Och omkring midten af sjätte århun-
