6
på land och stad samlades för att fira midsommarfesten hade den unga drottningen — så berättar traditionen — en märkvärdig dröm. Hon tyckte sig af fyra ärkeänglar förd genom luften till en plats högt uppe i Himālayabergen och lagd på en bädd i ett gyllene palats. Och en hvit elefant, som gick omkring på en bergstopp i närheten, närmade sig sakta, bärande en lotusblomma i snabeln, gick rundt omkring hennes läger och tycktes till sist gå in i hennes högra sida. Just i denna natt, säga legenderna, tog ett barn lif i hennes sköte. Lärda tecknatydare, som af konungen tillkallades för att uttolka drömmen, förklarade den vara utomordentligt lyckosam: i sinom tid skulle drottningen föda ett barn af manligt kön, som antingen skulle komma att bli en världshärskare, en konungarnes konung, som skulle utsträcka sitt välde öfver hela Indien, eller också en härskare i andens rike, som kunde förlossa mänskligheten från lidande och död. När nu tiden var fullbordad, erfor drottningen en stark längtan att besöka sina föräldrar och syskon, som bodde i en liten stad ej långt från Kapilavastu. Och konungen lät henne begifva sig åstad med ett stort och lysande följe. Midt emellan de båda städerna låg en stor park, som just vid denna tid på året stod i den ljufligaste blomning: träden voro från öfverst till nederst betäckta med blommor, prunkande i alla regnbågens färger, fåglarna kvittrade och bina surrade. Här gjorde den stora kortegen halt, drottningen steg ur sin gyllene bärstol och gick fram till ett stort blommande träd för att bryta en gren — och se, grenen böjde sig frivilligt ned mot hennes utsträckta hand. I detsamma kommo
