GUDS HELIGA STAD, JERUSALEM.
Det är verkligen så, att inte alla människor äro tillräckligt starka för att tåla vid att leva länge i Jerusalem. Även om de kunna uthärda klimatet och inte bli smittade av sjukdomar, händer det, att de duka under. Den heliga staden gör dem mjältsjuka eller vansinniga, ja, den till och med dödar dem. Man kan inte vistas där ett par veckor utan att höra folk säga om den eller den, som plötsligen har avlidit:
— Det är Jerusalem, som har dödat honom.
Den, som hör något sådant, måste naturligtvis bli mycket förvånad. ”Hur kan detta vara möjligt?” frågar man sig. ”Hur kan en stad döda? Dessa människor menar väl inte vad de säger.”
Och under det att man vandrar hit och dit i Jerusalem, kan man inte låta bli att tänka: ”Jag skulle vilja veta vad folk menar därmed, att Jerusalem dödar. Jag skulle vilja veta var det Jerusalem finns, som är så förfärligt, att det kommer människor att dö.”
Det kan ju till exempel hända, att man tar sig för att göra en vandring runtom Jerusalem. Man går då ut genom Jaffaporten, tar av åt vänster förbi det mäktiga, fyrkantiga Davidstornet och vandrar sedan på den smala gångstigen, som löper fram utmed stadsmuren mot Sionsporten. Alldeles innanför muren finns en turkisk kasern, därifrån hör man krigsmusik och vapenskrammel. Så går man förbi det stora armeniska klostret, som även det är likt en fästning med starka murar och tillbommade portar. Ett stycke längre bort träffar man på den tunga grå byggnad, som kallas Davids grav, och när man ser den, kommer man med ens ihåg, att man vandrar på det heliga Sion, på kungarnas berg.
Då måste man tänka på att hela berget under en är ett stort valv, där kung David sitter i gyllene mantel på en tron
50
