honom. ”Men du vet, att jag inte kan komma, förrän din son kommer hem från vallfarten.” — ”Ja, ja, jag vet”, sa Stor Ingmar och nickade.
Efter detta drog han endast ett par djupa andetag, och så var han död.
Skolmästarns voro eniga med prästen om att detta var en vacker död. De sutto alla tre tysta en lång stund.
— Men, sade mor Stina plötsligen, vad menade Stark Ingmar med det, som han sa om vallfarten?
Prästen såg upp en smula förvirrad.
— Jag vet inte, sade han. Stor Ingmar dog just då, jag har inte haft tid att fundera på detta. Han sjönk i tankar. Det är bra märkvärdigt sagt, det har ni rätt i, mor Storm.
— Kyrkoherden vet, att de säger om Stark Ingmar, att han kan se in i framtiden.
Prästen satt och strök sig betänksamt över pannan liksom för att reda ut tankarna.
— Ingenting är så märkvärdigt som att tänka på hur Gud styr, sade han. Ingenting i världen är så märkvärdigt.
