Hoppa till innehållet

Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/477

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

snart de börja koka, så spricka de sönder. När wattnet wäl runnit af dem i durkslaget, läggas de och kokas knapt up i en nog tjock förut afkokad såckerlag eller sirap; då de äro färdiga. Bären fordra nog såcker, och så mycket som de draga at sig; Och skulle sirapen blifwa for lång och tunn, hälles han af bären, då mera såcker lägges deri, och kokas ihop, så at sirapen blifwer tjock och kort, hwarefter han slås på Stickelbären, då de ej böra mera koka, utan ställas at kallna, och sedan fyllas i bakelse.

Fyllning af Hallon.

Hallon rensas wäl och kokas i tjock såckersirap, tils de äro nog kokada, och sirapen kort; hwarefter de ställas at kallna, och fyllas i bakelsen. Här menes ej någon såckerbruks-eller ordentlig sirap, utan såcker som kokas, tils deraf blifwer sa tjock lag, som kan likna wanlig sirap. Den tiden bären wankas, och kunna fås helt färska, kokas de på detta sättet til fyllning i bakelser. Meningen är dock icke den, at en myckenhet deraf skall kokas, at förwaras til behof; utan den, som wil koka bär i såcker, och göma dem, tils de behöfwas, hänwises til Såckerbagaren, at lära af honom, huru serskilda slags bär, böra insyltas på serskilda sätt.