dyrast. synnerhet kunna Turkiske bönor och gröna ärter hållas gode ända til den tiden, då gröne saker åter börja wankas. Af frukten tages, alt eftersom den håller sig; och om något ar deraf öfrigt, när traden om wåren börja blomma, så böra rätter deraf lagas som oftast, at den blifwer all: ty eljeft skämmes han aldeles bårt. På samma sätt förfares med rötterna, emedan de, om de ej rutna dock förändras til smaken, och mista all kraft, så snart den tiden infaller, då andre rötter knutit sig och wäxa.
8. Stycket.
At detta, hwarom påmint år, må så mycket nogare i ackttagas, år nödigt, at Fruer och Matmödrar, eller deras Hushållerskor och Hus-Jungfruer, sielfwe göra sig den mödan, at de gå i skafferi och källare, och aldeles icke sticka pigorna allena. Hwar och en, som fått sådana nycklar om händer, bör ju sielf bära dem, och wara answarig för alt hwad innanföre deras lås förwaras. De slippa ock misstänka de fattiga tjenstepigorna, (en odygd, som är fördömelig och swärtar deras namn), när de tro sig sielfwa bäst. Den, som lärt kanna människor, lärer utomdess medgifwa, det sådanna ärlighets prof ofta ske med känbar skada. Mången tjenare och tjenstepiga wisar
