Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19

— Låt så vara! svarade Ralph, men det fins icke något land, till hvilket han kan fly.

— Det var mycket sagdt...

— Hvart skulle han ha’ begifvit sig då?

— Jag vet det icke, svarade Andrew Stuart, men vi skola komma ihåg, att jorden är mycket vidsträckt.

— Förr var den det, sade Phileas Fogg halfhögt, sedan tillade han högt: det är ni som skall taga af, och dermed sköt han kortleken till Thomas Flanagan.

— Hvad vill ni säga dermed? Förr! Har jorden kanske blifvit förminskad?

— Utan tvifvel, svarade Gauthier Ralph, jag är af samma tanke som mr Fogg. Jorden har blifvit förminskad, emedan man nu kan resa den rundt tio gånger fortare än för hundra år sedan, och i det fall, hvarom fråga nu är, bidrager detta till att spaningarna kunna bedrifvas med största skyndsamhet.

— Ja, och äfven att göra tjufvens flykt lättare!

— Det är ni som skall spela ut, mr Stuart, sade Phileas Fogg.

Den klentrogne Stuart var dock ej öfvertygad och då partiet var slut sade han:

— Man måste erkänna, mr Ralph, att ni hittat på ett roligt sätt att visa att jorden blifvit förminskad! Således, derför att man nu gör turen på tre månader...

— På bara åttio dagar, sade Phileas Fogg.

— Alldeles så, mina herrar, tillade John Sullivan, på åttio dagar, sedan bandelen mellan Rothal och Allahabad på »Great Indian Penninsular Railway» blifvit öppnad; se här den af »Morning Chronicle» uppställda beräkningen: