Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

198

utvandrare begifva sig till Californien, den nya kolonien tillväxte alldeles enormt, tack vare mormonismens grundsatser om månggiftet.

»Se, det är derför, tillade William Hitch, som kongressen är så afundsjuk på oss, det är derför, unionens soldater härjat och trampat ned Utahs fält, det är derför vår chef, profeten Brigham Young, blifvit fängslad emot all rättvisa! Skola vi falla undan för öfvermakten? Aldrig! Förjagade från Vermont, från Illinois, från Ohio, från Missouri, från Utah, skola vi nog finna något oberoende territorium, der vi skola slå upp vårt tält. Och ni, min trogna vän, tillade den »äldste» och slungade dervid vredgade blickar på sin enda åhörare, skall ni slå upp ert i vår fanas skygd?

— Nej, lyckas inte! sade Passepartout morskt och marscherade af i sin tur, lemnande den af djefvulen besatte predikaren qvar i öknen.

Under detta föredrag hade tåget gått med dugtig fart och vid half ett-tiden hade det uppnått nordvestra ändan af Saltsjön. Från denna punkt kunde man skåda detta stora inhaf, som också bär namnet Döda hafvet och i hvilket kastar sig en amerikansk Jordan. Den beundransvärda sjön, omgifven af vilda, skrofliga klippor, öfverdragna med hvitt salt, hade förr en betydligt större yta, men under tidernas lopp ha dess stränder höjt sig så småningom och ytan har blifvit mindre.

Saltsjön, omkring sextio mil lång och trettiofem mil bred, ligger på tre tusen åttahundra fots höjd öfver hafvet. Mycket olika Asphaltite-sjön, som ligger tolfhundra fot lägre, är dess salthalt betydlig och fisk kan ej lefva i dess vatten; fiskar som föras dit af Jordan, Weber och andra små vattendrag, dö snart, men det