262
Phileas Fogg icke till sin klubb när klockan slog half 12 i Stephans-kyrkan.
Och hvarför skulle också vår gentleman gå upp i Reformklubben? Hans vänner väntade ju icke på honom der. På qvällen förut, den ödesdigra dagen lördagen den 21 december kl. 10,35, hade Phileas Fogg ej infunnit sig i stora salen i Reformklubben, ty hans vad var förloradt. Det var heller icke nödvändigt att han gick till sin bankir för att lyfta de tjugo tusen punden, ty hans motståndare hade ju i sin hand en vexel, utfärdad af honom och det behöfdes blott en simpel namnteckning på papperslappen hos Baring Brothers för att de tjugo tusen punden ställdes till deras förfogande.
Mr Fogg behöfde således ej gå ut och han gjorde det icke heller. Han stadnade qvar i sitt rum och gjorde sina affärer klara. Passepartout deremot gick uppför trappan och nedför trappan i huset vid Saville-row. Tiden gick så långsamt för den beskedliga karlen. Han lyssnade vid dörren till sin husbondes rum, men dermed ansåg han sig icke begå den ringaste ogrannlagenhet! Han tittade genom nyckelhålet och han inbillade sig, att han hade rättighet dertill! Passepartout fruktade i hvarje ögonblick någon katastrof. Då och då tänkte han på Fix, men en omkastning hade egt rum i hans tankar. Han ville ej mer ha att göra med polisagenten. Fix hade misstagit sig liksom alla menniskor med afseende på Phileas Fogg, men det hade skett i god tro och när han följde efter honom och när han stadnade hade han icke gjort någonting annat än sin pligt, under det att han sjelf... Denna tanke öfverväldigade honom och han ansåg sig för den uslaste af alla uslingar. När Passepartout kände sig
