Trettiosjunde kapitlet.
I detta kapitel bevisas, att om Phileas Fogg icke vann något annat på sin resa, vann han åtminstone lyckan.
Ja, Phileas Fogg i egen person stod der.
Man torde erinra sig, att 5 minuter före klockan tio på aftonen — omkring tjugofyra timmar efter våra resandes ankomst till London — hade Passepartout fått i uppdrag af sin husbonde att förbereda Rev. Samuel Wilson på en vigsel, som skulle ega rum följande dagen.
Passepartout satte i väg, alldeles förtjust. Han begaf sig med snabba steg till Rev. Samuel Wilson, som dock icke var hemma. Naturligtvis väntade Passepartout på honom och han väntade minst sina tjugo minuter. Nog af, klockan var 10,25 minuter då han lemnade prestens bostad. Men i hvilket tillstånd! Med håret i oordning, utan hufvudbonad, springande för brinnande lifvet, ja, så att man aldrig förr sett en karl komma kilande med sådan fart, knuffande omkull fotgängare, vräkande åt sidan allt som var i hans väg — så kom Passepartout rusande.
På tre minuter var han tillbaka till huset vid Saville-row och nästan andlös kom han instörtande i mr Foggs rum.
Han kunde inte få fram ett ord.
— Hvad är det? Hvad har händt? frågade mr Fogg.
— Husbonde... stammade Passepartout... bröllop... omöjligt!
