Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

274

— Ni är ännu med om att ingå detta giftermål, missis?

— Mr Fogg, svarade mrs Aouda, det vore jag som skulle framställa denna fråga. Ni var ruinerad, nu är ni rik igen...

— Förlåt, missis, denna förmögenhet tillhör er. Om ni ej hade kommit på den tanken att vi borde gifta oss, så hade Passepartout aldrig kommit att gå till Rev. Samuel Wilson, jag skulle ej ha fått kännedom om mitt misstag, och...

— Min Phileas!

— Dyra Aouda!

Naturligtvis egde vigseln rum tjugofyra timmar derefter och Passepartout, stolt, skinande af glädje, figurerade som vittne åt den unga qvinnan. Han hade ju räddat hennes lif, var man då ej skyldig honom denna ära?

Så hade då Phileas Fogg vunnit sitt vad. Han hade gjort denna resa kring jorden på åttio dagar. Han hade, för att kunna göra detta, anlitat alla möjliga fortskaffningsmedel: paketångare, jernvägar, vagnar, kuttrar, handelsångfartyg, små ångbåtar, isjakter, elefanter. Den excentriske gentlemannen hade här vid lag utvecklat sina båda underbara egenskaper: kallblodighet och påpasslighet. Men sedan då? Hvad hade han vunnit på dessa ansträngningar? Hvad hade han i behåll af turen?

Ingenting, skall man säga. Ingenting, ja, det må vara, om det är ingenting att erhålla en förtjusande hustru, som — möjligen kan någon anse det för osannolikt — gör honom till den lyckligaste äkta man!

Kanske har mången gjort resan jorden rundt för mindre än så!