54
Tionde kapitlet.
Det är allmänt bekant, att Indien, denna stora
upp- och nedvända triangel, hvars bas ligger åt norr
och spets åt söder, omfattar en yta om fjorton hundra
tusen qvadrat-mil, på hvilken är ojemnt utspridd en
befolkning om hundra åttio millioner inbyggare. Den
engelska regeringen utöfvar ett verkligt herravälde
öfver en viss del af detta ofantliga land; hon har en
generalguvernör i Calcutta, guvernörer i Madras och i
Bombay, och en underguvernör i Agra.
Men det engelska Indien i egentlig mening räknar ej större yta än sjuhundra tusen qvadratmil och en befolkning om hundra eller hundratio millioner inbyggare. En ansenlig del af territoriet är således ej underlagd drottningens magt och myndighet och hos åtskilliga rayahs i det inre af landet är det hinduiska oberoendet ännu oinskränkt.
Från 1756 — då det första engelska etablissementet anlades på den plats, på hvilken staden Madras ligger — ända till det år, då det stora sepoys-upproret utbrast, var det ryktbara ostindiska kompaniet allsmäktigt. Det annekterade till sig efter hand särskilda provinser, hvilka det inköpte af rayahs mot räntor, som det sedan brydde sig föga om att erlägga; det utnämnde sin generalguvernör och alla sina militära och civila tjenstemän; men nu finns ej detta kompani längre
