62
var ingen jemförlig med denna personifikation af den rena matematiken.
Phileas Fogg hade icke dolt för sir Francis sin uppgift att resa omkring jorden, icke heller under hvilka vilkor han genomförde den. Generalen såg i detta vad blott en excentricitet utan gagnande mål och hvilken alldeles gifvet komme att sakna detta transire benefaciendo, som bör vara hvarje förnuftig menniskas ledtråd.
En timme efter det tåget lemnat Bombay hade det passerat ön Salcette och gick nu på fastlandet. Vid stationen Callyan lemnade detsamma grenbanan, som genom Kandallah och Pounah går åt sydost in i Indien och anlände till stationen Pauwell. Från denna punkt bar det in i de vidt utgrenade vestra Ghates-bergen, bergskedjor med trapp- och basalt-basis och hvilkas högsta spetsar äro tätt bevuxna med skog.
Då och då vexlade sir Francis Cromarty och Phileas Fogg några ord och generalen, hvilken nu upplifvade en konversation, som ofta afstadnat, sade:
— För några år sedan, mr Fogg, skulle ni här fått underkasta er ett uppehåll, som antagligen torde ha svårt blottställt er färd.
— Hur så, sir Francis?
— Jo, derför att då gick jernvägen icke längre än till foten af bergen, som man måste passera i bärstol eller på en ponnys rygg ända till stationen Kandallah, belägen på andra sidan om bergen.
— Ett sådant uppehåll skulle icke ha rubbat ordningen i mitt resprogram, svarade mr Fogg. Naturligtvis har jag förutsatt eventualiteten af åtskilliga hinder.
— Emellertid, mr Fogg, återtog generalen, höll ni på att råka ut för en ledsam affär med anledning af er betjents äfventyr.
