88
fast Phileas Fogg, som i ett ögonblick af dåraktig förvägenhet ville störta fram mot bålet...
Phileas Fogg hade redan slitit sig lös, då scenen plötsligt förändrades. Ett rop af förfäran hördes och hela folkhopen kastade sig framstupa på marken i gräslig ångest.
Den gamla rajahn var då icke död, ty man såg honom ju i hast resa sig upp, lyfta den unga qvinnan upp på sina armar liksom ett spöke och stiga ned från bålet midt i den hvirflande röken, som gaf honom ett spöklikt utseende?
Fakirerna, soldaterna, presterna, alla gripna af en plötslig förskräckelse, lågo der med ansigtena mot marken och vågade icke lyfta sina ögon upp för att betrakta ett sådant underverk!
Det liflösa offret låg qvar i den starke mannens armar, utan att hon syntes tynga på dem det minsta. Mr Fogg och sir Francis Cromarty stodo stilla. Parsern hade böjt sitt hufvud och Passepartout var utan tvifvel icke mindre häpen!...
Den till lifvet återkomne passerade på detta sätt förbi det ställe, der mr Fogg och sir Francis Cromarty stodo och sade hastigt:
— Kilom vår väg!
Det var Passepartout sjelf, som krupit fram till bålet under det röken bolmade som värst och slog ned! Det var Passepartout, som ryckt den unga qvinnan ur dödens käftar! Det var Passepartout, som, spelande sin roll oförväget men med framgång, marscherade genom den med förfäran slagna hopen!
Några ögonblick derefter försvunno de alla fyra i skogen och elefanten förde dem bort i skarp traf. Men ursinniga rop och skrän, till och med en kula, som
