skakades hennes kropp af rysningar, framkallade af förskräckelse.
Phileas Fogg förstod hvad det var som försiggick i mrs Aoudas inre och för att lugna henne erbjöd han henne, i mycket kyliga ordalag för öfrigt, att föra henne till Hongkong, der hon skulle stadna till dess hela saken blifvit bortglömd.
Mrs Aouda mottog anbudet med tacksamhet. I Hongkong bodde en af hennes slägtingar, också en parser och en af de förnämsta köpmännen i denna stad, som är absolut engelsk, så på kinesiska kusten den ligger.
Klockan half ett stannade tåget vid stationen i Benares. De brahminska legenderna påstå, att denna stad ligger på samma plats som den gamla staden Kasi, som fordom sväfvat i rymden liksom Muhameds graf. Men nu, i vår realistiska tid, låg Benares, »Indiens Athen», såsom orientalisterna kalla det, helt prosaiskt på marken, och Passepartout kunde ett ögonblick få kasta en blick på dess stenhus, dess hyddor af flätade qvistar, som ingåfvo honom en tröstlös anblick, utan någon lokalfärg.
Det var der Francis Cromarty skulle stanna. De under hans befäl stående trupper voro förlagda några mil norr om staden. Generalen tog derföre afsked af Phileas Fogg, önskade honom all möjlig framgång och uttryckte den önskan, att han måtte börja sin resa om igen, på ett mindre originelt, men desto mer fördelaktigt sätt. Mr Fogg kramade lätt sin reskamrats hand. Komplimenterna från mrs Aoudas sida voro mera hjertliga. Aldrig skulle hon glömma hvad hon hade att tacka sir Francis Cromarty för. Passepartout blef af generalen hedrad med en dugtig handskakning; helt rörd frågade han sig hvar och när han skulle kunna uppoffra sig för generalen. Och så skildes man åt.
