följande morgon, fäste han sig icke vidare vid sin tjänares bortovaro.
När han tidigt följande morgon ringde, lät Passepartout ej höra av sig. Fogg ringde en gång till, och då uppassaren infann sig, lät han tillsäga Aoda och beställde en bärstol åt henne. Han drog ej ens på ögonbrynen, när han vid efterfrågan fick veta, att Passepartout icke varit synlig i hotellet under natten.
Bärstolen anlände och i den togo Aoda och Fogg plats; på en kärra bakefter forslades resgodset. Om en halvtimme voro de vid kajen. Men där fanns ingen Passepartout. Och, vad nästan ännu värre var, ingen Carnatic.
På sin fråga efter båten fick Fogg det svar, att den avgått klockan åtta kvällen förut. Men hans ansikte syntes lika lugnt som alltid, och när den unga änkan uttryckte sin oro och ledsnad, svarade han blott:
— Det är bara en tillfällighet! Det är ingenting att bry sig om.
Då närmade sig en person, som en stund uppmärksamt betraktat honom. Det var Fix.
Han hälsade artigt.
— Förlåt, är inte ni liksom jag en av passagerarna på ångaren Rangoon, som anlände hit i går? frågade han.
— Jo, svarade Fogg kallt, men jag har inte den äran att…
— Ursäkta, men jag trodde, att jag här skulle träffat er kammartjänare!
— Vet ni kanske var han är, min herre? sporde fru Aoda livligt.
— Vad! Är han inte här?
