Sida:Jorden runt på 80 dagar 1935.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
177
ETT VALMÖTE I AMERIKA

banade sig väg med knölpåkar och blydaggar, var ej möjlig att hejda. Männen erhöllo våldsamma knuffar under sina försök att skydda den stackars änkan. Fogg var lugn som alltid men utdelade samvetsgrant boxar och knytnävsslag. En storväxt, rödbrusig, bredaxlad figur, efter allt att döma bandets anförare, höjde knytnäven över Fogg och skulle ha krossat hans skalle, om ej Fix med hjältemodig självuppoffring kastat sig emellan och avvärjt slaget.

— Yankee! ropade Fogg föraktfullt.

— Engelsman! svarade den andre. Vi ses igen.

— När ni vill.

— Ert namn?

— Fileas Fogg. Och ert?

— Överste Proctor.

Hopen hade härunder skyndat förbi. Fix reste sig. Han hade icke fått någon allvarsammare skada, men hans resrock hade skilts åt i ryggen, och hans byxor sågo ut, som om han åkt kana på dem en hel dag. Fru Aoda hade sluppit alldeles undan. Fogg i det närmaste också.

Fogg tackade detektiven, när de kommit ut ur trängseln. Denne förklarade, att det ej var tack värt, och föreslog, att de skulle gå till en butik för herrkläder. Det kunde också behövas. Det dröjde en hel timme, innan de voro omklädda och hunno hem till hotellet.

Passepartout väntade sin husbonde med ett halvt dussin skarpladdade, sexpipiga fickrevolvrar. När han såg Fix i sin husbondes sällskap, mörknade hans anlete, men han lugnade sig åter, när fru Aoda berättade vad som hänt. Det såg verkligen ut, som om Fix nu var en ärlig bundsförvant.


12. — Jorden runt på 80 dagar.