behöva ändra sin kurs! Så dyrbart »resgods» är inte att förakta för en kapten, även om han är sin egen redare.
— Klockan nio går jag, sade han kort. Är ni då ombord, så…
— Klockan nio är vi ombord! sade Fogg, kastade sig i en vagn, hämtade fru Aoda och Passepartout samt erbjöd artigt herr Fix att följa med.
Alla voro ombord, när Henrietta lättade ankar.
Passepartout stönade som ett litet lokomotiv och ropade ack och ve, när han hörde vad denna resa skulle kosta. Fix räknade efter, huruvida där verkligen skulle bli något över åt Englands bank och honom själv, när rundresan blivit fullbordad. Hundrafemtiotusen kronor hade visst redan gått åt.
Det dröjde ej länge, förrän Henrietta lade ut. Brooklynhängbron och frihetsgudinnans märkvärdiga jättestaty på Liberty Island lämnade de snart bakom sig, och på föga mer än en timme hade de hunnit genom det långa inloppet till New-York och mött hundratals fartyg. De styrde nu kursen mot öster, att börja med längs Long Islands kust.
FYRTIONIONDE KAPITLET.
Fileas Fogg som kapten.
Dagen därpå gick en person upp på Henriettas kommandobrygga och avläste besticket, som det heter på sjömansspråket, när man beräknar, var ett
