se, när han sett den staden? Men i alla fall — vem skulle ha tänkt, att den mannen, som var stel som en vaxbild, skulle falla på den idén att fara ut och lufta på sig!
Klockan 8 hade Passepartout kappsäcken klar; helt huvudyr låste han dörren till sitt rum och uppsökte sin husbonde.
Denne var redan färdig. Han tog kappsäcken, öppnade den, stack ned en stor packe sedlar och lämnade den åter till Passepartout.
— Ingenting glömt?
— Nej.
— Min regnkappa och min filt?
— Här.
— Ta väl vara på kappsäcken! Det är en halv million i den.
Passepartout höll på att tappa den, så tung föreföll den honom nu — alldeles som om summan varit i guld- och silvermynt.
Husbonde och tjänare lämnade nu huset, låste porten omsorgsfullt och togo en droska, som i stark fart förde dem till stationen. Dit anlände de klockan 8,20.
När Fogg gjort upp med droskkusken, fick han syn på en fattig tiggerska, som ledde ett barn vid handen. Hon gick barfota i gatsmutsen, hade en utnött hattskrålla på huvudet och en trasig schal över axlarna. Tveksamt och skyggt närmade hon sig Fogg, räckte fram handen och bad om en allmosa.
Fogg tog upp ur sin ficka de tjugu guldmynt, som han vunnit på klubben, och gav dem åt den förvånade kvinnan.
