gå bort till pastor Wilson och bed honom komma hit och viga oss i morgon förmiddag.
— I morgon måndag? frågade Passepartout.
— Just så.
Passepartout var redan nere — han tog trappan i två skutt.
FEMTIOTREDJE KAPITLET.
»God afton, mina herrar!»
När det blev bekant i London, att den verklige förövaren av stölden i Englands bank, en herre vid namn Strand, den sjuttonde december hade blivit häktad i Edinburgh, blev det en stor uppståndelse i den engelska huvudstaden, och man erinrade sig genast Fileas Fogg och hans märkvärdiga vad om en resa jorden runt. Man hade en tid ansett honom som en lumpen tjuv, vilken efterspanades av polisen; nu stod han rentvagen från dessa misstankar, och man talade överallt om hans vad. Alla, som sysslat med denna affär, talat, skrivit om den, hållit på Fogg eller emot honom, började på nytt livligt intressera sig för hans öde. Nya vad ingingos, och hans namn blev åter ett värdepapper på börsmarknaden.
Men var kunde han vara? Hade han dukat under? Var han död eller försenad? Eller skulle han den tjuguförsta december klockan 8,45 på kvällen med sina kända lugna steg överskrida tröskeln till »Framstegsklubben»? Hans kamrater i klubben voro ej minst intresserade — det gällde ju betydande
